♥ I lost my patience once.
Varit iväg någon vecka. Kändes vettigt, trevligt och jävligt avslappnande.
Tjuvstarta sommaren lite grann.
Planer har iallafall gjorts upp om vad som händer längre fram, är galet peppad.
Vill bara att tiden ska gå fortare, så att jag kan släppa skit som varit och skapa nya,
fantastiska minnen.
Jag slits fortfarande mellan att tycka det är gruvligt skönt att bara få tänka på mig,
och att känna den värkande längtan. Men nu jävlar ska det blickas framåt.
Får bara hoppas att allting klaffar med mina göromål och polares semesterledighet.
Förhoppningsvis så får jag för första gången i mitt liv tälta.
Och det ska fan inte börjas i liten skala!
♥ Brinna.
Just nu är det fan inte mycket som går min väg.
Livet pissar på mig och jag kan inte göra så mycket, utöver att fälla upp ett paraply.
Det har relativt nyss fastslagits att jag behöver någon slags hjälp för att jaga ner mina demoner. Trodde jag hade stöd från alla möjliga håll, men nej, när det blev jobbigt för mig så var jag obekväm. Så jag finner återigen mitt arsle strandat i Skelleftehamn efter nästan 2 år med samma människa.
I onödan. Eller nja, kanske inte i onödan, med det dåliga så kom två bra saker.
Två ljuvliga polare jag aldrig träffat annars.
Allt var absolut inte dåligt, men just nu tar bitterheten och pessimismen över hand och påminner bara om allt det där ångestframkallande.
Nu på torsdag så bär det av till Stockholm, få ett miljöombyte och göra lite roliga grejer.
Längtar som fan efter något annorlunda och nytt.
And I'm feeling so lonely baby,
I'm feeling so lonely I could die.♥ It can grow from the last grain.
Hela sommaren har gått nu.
Sitter i min lägenhet och fryser. Fönstret öppet, som alltid.
Mest för ljuden som kommer utifrån, inte för kylan.
Jag hatar tystnad.
Tystnad. Över en hel jävla månad av tystnad blev det.
Sen kunde jag inte vara tyst längre. Inte han heller.
Det var så skönt, förlösande och avslappnande att prata med varandra igen.
Jag hade börjat vänja mig vid hur det känns att klara sig ensam.
Just när jag vant mig och börjat tycka om att spendera tid ensam,
så kommer genombrottet. Hela tiden kändes det som att något fattades mig.
Vi spenderar tid med varandra nu. Ett par dagar i veckan.
Folk, vänner och bekanta kommer med näsan och ska lägga den i blöt.
Alla möjliga jävla kommentarer, frågor och funderingar kommer.
Det övergår mitt förstånd hur det kan vara något som nån annan har med att göra.
Vi var småhemliga i början, för att undvika blickarna och de undrande frågorna.
Det gick åt helvete att vara sneaky, nu är det mer eller mindre out in the open.
Han försöker fortfarande vara diskret.
För att vara helt ärlig så vet jag inte vad vi håller på med.
Men vad det än är så känns det ganska så bra.
Så länge det känns så, så kommer jag inte sluta.
Ska försöka skriva mer här, annars sprängs huvudet av tankar och funderingar.
♥ Lantliv
Varit i faderns omvårdad i snart en vecka.
Distans till Skellhell och dess invånare var välbehövt,
vilket jag kände på mig redan innan jag drog.
Ska vara här i några dagar till, känna efter lite själv när jag vill åka hem.
Jag har så sakta börjat bearbeta det faktum att jag är utan karl nu,
med hjälp av människor i alla möjliga jävla former.
Det enda som är jävligt jobbigt är att så fort jag vaknar på
morgonen, forfarande vänder på mig för att se om han är vaken och ligger där bredvid mig.
Under tiden jag spenderat här so far, så har jag tagit det jävligt passivt.
Det enda som varit något sånär 'upprörande' var samtalet jag fick.
Så hysteriskt roligt att bli så smickrad.
En polare i manlig form ringde och ville berätta att han lämnat sin tjej,
för att han ville vara med mig istället. Jag vill inte veta av honom på det sättet.
Men en sjujävla egoboost.
Lite läskigt också med tanke på meddelandet jag fick i en lyckokaka.
♥ You're doing it wrong.
Breakup - I'm doing it wrong.
Jag har inte hanterat det här på bästa sätt precis.
Hälften av kvällarna som passerat sen han bad mig gå har jag spenderat
så full att jag knappast kunnat stå.
Det har på sitt sätt varit skönt, inte ligga vaken och fundera.
Utan bara kunna glida avslappnad och lugn in i dimman.
Men i fredags gick det åt helvete. Vet inte vad vi tänkte när vi diskuterade att gå på Calles.
Dit han alltid går. Naturligtvis var han där. Det blev livat, gråt och tandagnisslan.
Så för att hantera det var jag onykter igårkväll också.
Kvällen blev betydligt bättre än föregående, men det är fel väg att gå.
Jag måste på mitt eget nyktra sätt lösa upp mina negativa tankar,
förmana mig själv att det är bättre såhär. Det går dåligt. Det kommer gå dåligt.
Som tur är försvinner jag strax. Blir borta ett tag.
Tar en mental semester och ber allt fanskap i livet att dra åt helvete.
Många mil bort, ute på landet, i en liten stuga, ska jag försöka finna sinnesro.
I övrigt försöker jag återknyta kontaker som varit nära att lösas upp.
Jag hörde av mig till min gamla bästis som blev eld och lågor över att ses.
Min gamla lillasyster ska kika förbi någon dag.
Jag ska fixa det här.
Kan du inte hantera mig när jag är som värst,
så förtjänar du mig inte när jag är som bäst.
Updates kommer.
Jag har inte hanterat det här på bästa sätt precis.
Hälften av kvällarna som passerat sen han bad mig gå har jag spenderat
så full att jag knappast kunnat stå.
Det har på sitt sätt varit skönt, inte ligga vaken och fundera.
Utan bara kunna glida avslappnad och lugn in i dimman.
Men i fredags gick det åt helvete. Vet inte vad vi tänkte när vi diskuterade att gå på Calles.
Dit han alltid går. Naturligtvis var han där. Det blev livat, gråt och tandagnisslan.
Så för att hantera det var jag onykter igårkväll också.
Kvällen blev betydligt bättre än föregående, men det är fel väg att gå.
Jag måste på mitt eget nyktra sätt lösa upp mina negativa tankar,
förmana mig själv att det är bättre såhär. Det går dåligt. Det kommer gå dåligt.
Som tur är försvinner jag strax. Blir borta ett tag.
Tar en mental semester och ber allt fanskap i livet att dra åt helvete.
Många mil bort, ute på landet, i en liten stuga, ska jag försöka finna sinnesro.
I övrigt försöker jag återknyta kontaker som varit nära att lösas upp.
Jag hörde av mig till min gamla bästis som blev eld och lågor över att ses.
Min gamla lillasyster ska kika förbi någon dag.
Jag ska fixa det här.
Kan du inte hantera mig när jag är som värst,
så förtjänar du mig inte när jag är som bäst.
Updates kommer.
♥ Jag gjorde det.
Som Scar till slut väste i Lejonkungen.
Han erkände att det var han, i slutet fick han sitt straff.
Idag är det jag som är Scar.
Det är jag som ska sona mina brott.
Jag förstörde det bästa jag hade och mitt straff är att lida.
Johan fick till slut nog, det skulle jag också ha fått.
Jag bor hos R och A tills de anser att jag mår bra nog,
tills jag är kapabel att vara ensam utan att bryta ihop.
Har haft min fair share av sammanbrott nu.
Känner mig fruktansvärt avbruten och vilsen,
så mycket vi planerat och pratat om.
Så mycket vi skulle göra.
Det otrevliga, osäkra och dräpande tog död på det fina.
Ångesten äter upp mig, jag vet vad jag gjorde och hur jag ska få ordning.
Det sägs att man ska ha hopp, men jag är inte hoppfull.
Jag bad om syndernas förlåtelse, men jag fick avslag.
Han erkände att det var han, i slutet fick han sitt straff.
Idag är det jag som är Scar.
Det är jag som ska sona mina brott.
Jag förstörde det bästa jag hade och mitt straff är att lida.
Johan fick till slut nog, det skulle jag också ha fått.
Jag bor hos R och A tills de anser att jag mår bra nog,
tills jag är kapabel att vara ensam utan att bryta ihop.
Har haft min fair share av sammanbrott nu.
Känner mig fruktansvärt avbruten och vilsen,
så mycket vi planerat och pratat om.
Så mycket vi skulle göra.
Det otrevliga, osäkra och dräpande tog död på det fina.
Ångesten äter upp mig, jag vet vad jag gjorde och hur jag ska få ordning.
Det sägs att man ska ha hopp, men jag är inte hoppfull.
Jag bad om syndernas förlåtelse, men jag fick avslag.
♥ Vad som händer.
It's been a while. Quite. Indeed.
Det har hänt massor men inget speciellt egentligen.
Min utbildning har tagit slut så nu har jag papper på att jag är utbildad PA.
In i AF-svängen igen efter fem månaders 'lugn och ro', får se vad som händer nu om
jag inte lyckas trolla fram ett jobb ur röven, typ.
I övrigt har det varit en del sjukhus- och vårdcentalbesök.
Otrevliga åkommor.
Bl a den inbillade hjärtattacken som höll på att skrämma ihjäl mig.
Ligger vaken hos Johan klockan 2 på natten när det börjar värka i armen
och sticka i bröstet. Värken och trycket i armen ökade på bara någon minut
och jag hann tänka att min tid var kommen.
Vi fick skjuts upp till akuten och det togs EKG, blodprov och blodtryck.
Under dessa två timmar låg jag och skakade och tvingade Johan att prata nonsens
så att jag skule få slappna av och sluta skaka. När jag legat där i vad som känns som
en evighet så kommer läkaren och säger att det inte är något fel på mitt hjärta.
De kan inte hitta nånting som skulle vara knas.
Mest troligt en överjävlig sträckning i bröstmuskulaturen.
Vi får hämtning och kommer oss hem, men jag kan inte sova.
Jag trodde jag höll på att dö.
Annars så har jag fått springa på vårdcentralen ett par gånger.
Märkliga utslag runt käften som dröjt sig kvar i ett par veckor.
Lär väl få svar på proverna i början på nästa vecka, spännande grejer :P
Aldrig sett något liknande.
Dock inte så jävla roligt att vistas bland folk. Folk tror man har AIDS eller SARS så
jag måste springa med halsduk uppdragen för munnen. Inte koolt.
Det har hänt massor men inget speciellt egentligen.
Min utbildning har tagit slut så nu har jag papper på att jag är utbildad PA.
In i AF-svängen igen efter fem månaders 'lugn och ro', får se vad som händer nu om
jag inte lyckas trolla fram ett jobb ur röven, typ.
I övrigt har det varit en del sjukhus- och vårdcentalbesök.
Otrevliga åkommor.
Bl a den inbillade hjärtattacken som höll på att skrämma ihjäl mig.
Ligger vaken hos Johan klockan 2 på natten när det börjar värka i armen
och sticka i bröstet. Värken och trycket i armen ökade på bara någon minut
och jag hann tänka att min tid var kommen.
Vi fick skjuts upp till akuten och det togs EKG, blodprov och blodtryck.
Under dessa två timmar låg jag och skakade och tvingade Johan att prata nonsens
så att jag skule få slappna av och sluta skaka. När jag legat där i vad som känns som
en evighet så kommer läkaren och säger att det inte är något fel på mitt hjärta.
De kan inte hitta nånting som skulle vara knas.
Mest troligt en överjävlig sträckning i bröstmuskulaturen.
Vi får hämtning och kommer oss hem, men jag kan inte sova.
Jag trodde jag höll på att dö.
Annars så har jag fått springa på vårdcentralen ett par gånger.
Märkliga utslag runt käften som dröjt sig kvar i ett par veckor.
Lär väl få svar på proverna i början på nästa vecka, spännande grejer :P
Aldrig sett något liknande.
Dock inte så jävla roligt att vistas bland folk. Folk tror man har AIDS eller SARS så
jag måste springa med halsduk uppdragen för munnen. Inte koolt.
♥ Känsligt.
Det finns fina människor överallt.
Jag spenderar många timmar på forumet Flashback,
som hamnade i strålkastarljuset för ett tag sen pga ett direktsänt självmord.
Avskyvärt. Jag har pratat med folk som faktiskt berättat att de satt och tittade på det.
För nöjes skull.
Idioter. Imbeciller. Mindre värda människor.
Det finns en hel del dårar på det där bygget som kallas Flashback.
Nazister, missbrukare, grovt-våld-förespråkare, folk med störda fetischer osv.
Sen så får man hopp om mänskligheten.
En till synes menlös snubbe tar hand om en katt som ingen vill ha,
en katt som har en dödsdom hängande över sig.
Han tar hand om detta liv och svär på att ge katten sitt allt.
Bara för den skulle få leva.
Ett av få guldkorn man kan hitta.
Å andra sidan så skulle jag inte alls bli lika rörd om det handlade om en hund.
Jag har inte mycket till övers för sådana störiga, illaluktande varelser.
Som de flesta fruntimmer tycker jag om katter. De är mer som oss brudar.
Eller ja, som brudar bör vara. Självständiga, intelligenta och med rejäl personlighet.
Bahh. Jag har blivit så lättrörd. Sabla hormonstormar.
Såhär känslosamt får inte ett inlägg bli.
Slänger med en bild för att ändra stämningen.
Jag spenderar många timmar på forumet Flashback,
som hamnade i strålkastarljuset för ett tag sen pga ett direktsänt självmord.
Avskyvärt. Jag har pratat med folk som faktiskt berättat att de satt och tittade på det.
För nöjes skull.
Idioter. Imbeciller. Mindre värda människor.
Det finns en hel del dårar på det där bygget som kallas Flashback.
Nazister, missbrukare, grovt-våld-förespråkare, folk med störda fetischer osv.
Sen så får man hopp om mänskligheten.
En till synes menlös snubbe tar hand om en katt som ingen vill ha,
en katt som har en dödsdom hängande över sig.
Han tar hand om detta liv och svär på att ge katten sitt allt.
Bara för den skulle få leva.
Ett av få guldkorn man kan hitta.
Å andra sidan så skulle jag inte alls bli lika rörd om det handlade om en hund.
Jag har inte mycket till övers för sådana störiga, illaluktande varelser.
Som de flesta fruntimmer tycker jag om katter. De är mer som oss brudar.
Eller ja, som brudar bör vara. Självständiga, intelligenta och med rejäl personlighet.
Bahh. Jag har blivit så lättrörd. Sabla hormonstormar.
Såhär känslosamt får inte ett inlägg bli.
Slänger med en bild för att ändra stämningen.
♥ Funderingar.
Idéer tar form när jag börjar spekulera.
Jag går en utbildning nu. Personlig assistans.
Denna tar slut den 27:e Januari.
Då undrar jag, om jag inte får jobb direkt efter den, vad händer då med mig?
Jag är numer med i JOB Fas 3. Det innebär att jag skall få en varaktig sysselsättningplats.
Inte ett jobb. Inte ens en praktik. Kalla det modernt slaveri.
Via detta är det inte meningen att man skall få ett jobb ens. Utan man ska få 'kontakter'.
Platsen ska vara socialt stimulerande och bara.. bidra till en snyggare statistik hos AF.
I Juni fick jag ett val. Då hade jag varit med i UGA i 450 dagar.
Alltså övergår man automatiskt till Fas 3. Den sista hållplatsen. Där de gett upp totalt.
Jag fick alltså ett val, skaffa en sådan sysselsättningsplats eller gå den utbildning jag går.
Det var en no-brainer. Jag fick det valet eftersom den handläggare jag hade då var reko.
Han ville ge mig den chans han visste att jag förtjänade.
Men nu finns inte min välgörare kvar. Jag har fått en annan handläggare nu,
som kan ge mig en förbannat risig dom om jag inte får ett jobb inom en snar framtid.
Och vilken chans har jag?
Utbildningen jag går väger knappast tungt hos de företag man kan tänkas skall söka hos.
Låt oss säga kommunen eller frösunda.
Mina gymnasiebetyg ser ut som roadkill och jag har knappt någon arbetslivserfarenhet.
Så, chansen är liten.
Men, vad kan man göra?
Hur kan man förändra ett system som ingen är tillfreds med?
Hur får man sveriges sämst skötta myndighet att lyssna på en?
Jag funderar vidare, det enda jag vet är att jag klarar det inte ensam.
Hej förresten, jag är tillbaka på obestämd tid.
Fungerande kamera nu också. Bilder kommer.
Jag går en utbildning nu. Personlig assistans.
Denna tar slut den 27:e Januari.
Då undrar jag, om jag inte får jobb direkt efter den, vad händer då med mig?
Jag är numer med i JOB Fas 3. Det innebär att jag skall få en varaktig sysselsättningplats.
Inte ett jobb. Inte ens en praktik. Kalla det modernt slaveri.
Via detta är det inte meningen att man skall få ett jobb ens. Utan man ska få 'kontakter'.
Platsen ska vara socialt stimulerande och bara.. bidra till en snyggare statistik hos AF.
I Juni fick jag ett val. Då hade jag varit med i UGA i 450 dagar.
Alltså övergår man automatiskt till Fas 3. Den sista hållplatsen. Där de gett upp totalt.
Jag fick alltså ett val, skaffa en sådan sysselsättningsplats eller gå den utbildning jag går.
Det var en no-brainer. Jag fick det valet eftersom den handläggare jag hade då var reko.
Han ville ge mig den chans han visste att jag förtjänade.
Men nu finns inte min välgörare kvar. Jag har fått en annan handläggare nu,
som kan ge mig en förbannat risig dom om jag inte får ett jobb inom en snar framtid.
Och vilken chans har jag?
Utbildningen jag går väger knappast tungt hos de företag man kan tänkas skall söka hos.
Låt oss säga kommunen eller frösunda.
Mina gymnasiebetyg ser ut som roadkill och jag har knappt någon arbetslivserfarenhet.
Så, chansen är liten.
Men, vad kan man göra?
Hur kan man förändra ett system som ingen är tillfreds med?
Hur får man sveriges sämst skötta myndighet att lyssna på en?
Jag funderar vidare, det enda jag vet är att jag klarar det inte ensam.
Hej förresten, jag är tillbaka på obestämd tid.
Fungerande kamera nu också. Bilder kommer.
♥ Ursäkta röran.
I vilken ända ska man börja.
Har blivit totalt skitdålig på att blogga, men det är väl så.
Ju bättre jag mår desto mindre skriver jag.
Dessutom känner jag att jag inte alltid kan skriva det jag vill.
Jag jobbar hårt med det här med att skaffa mig ett liv.
Har väl kommit en god bit på vägen.
Träffar folk, hittar på nya saker och vidgar vyerna.
Jag beter mig för första gången i mitt liv som en social människa.
Men det känns lite konstigt och ovant.
Jag är skitbra på att hålla käften och har aldrig varit the life of the party.
Dock jävligt skönt att träna upp de sociala skillsen, som i princip alltid varit obefintliga.
Är på väg ut på ännu djupare vatten.
Ska inom kort börja en utbildning som personlig assistent.
Ett yrke jag knappt vet något om.
Flera i min närhet har upprepade gånger sagt åt mig att jag skulle passa som det.
Jag har aldrig hållit med.
Men i början av sommaren fick jag ett erbjudande om att vara med.
Ska på information den sista Augusti, då kanske man får veta lite mer.
Övernervös.
Men det är lite spännande.
Sommaren är slut, för övrigt.
One of the best summers had. Evurrr.
Har blivit totalt skitdålig på att blogga, men det är väl så.
Ju bättre jag mår desto mindre skriver jag.
Dessutom känner jag att jag inte alltid kan skriva det jag vill.
Jag jobbar hårt med det här med att skaffa mig ett liv.
Har väl kommit en god bit på vägen.
Träffar folk, hittar på nya saker och vidgar vyerna.
Jag beter mig för första gången i mitt liv som en social människa.
Men det känns lite konstigt och ovant.
Jag är skitbra på att hålla käften och har aldrig varit the life of the party.
Dock jävligt skönt att träna upp de sociala skillsen, som i princip alltid varit obefintliga.
Är på väg ut på ännu djupare vatten.
Ska inom kort börja en utbildning som personlig assistent.
Ett yrke jag knappt vet något om.
Flera i min närhet har upprepade gånger sagt åt mig att jag skulle passa som det.
Jag har aldrig hållit med.
Men i början av sommaren fick jag ett erbjudande om att vara med.
Ska på information den sista Augusti, då kanske man får veta lite mer.
Övernervös.
Men det är lite spännande.
Sommaren är slut, för övrigt.
One of the best summers had. Evurrr.
♥ Någon uttryckte det bra.
En pessimist är för evigt ensam.
En optimist är ständigt två personer ifrån att ha trekant.
En optimist är ständigt två personer ifrån att ha trekant.
♥ Trästocks m.m.
Det blev inte den sommar jag planerade.
Inte ens lite.
Men ändå så visade den sig bli precis som jag ville ha den.
Den är inte slut, jag väntar otåligt på vad som ska hända.
Trästocks var ett förbannat härligt spektakel.
En kortare sammanfattning:
Torsdag
En jävla fest.
Jag slogs med en buske och busken vann, åt enorma mängder suovas,
slog halvt ihjäl mig när jag trillade nerför en backe, såg Adept,
råkade promenera iväg med någon annans lyxshake på Max.
Lämnade inte tillbaks den.
Fredag
Ser random band med Tina, äter en för stor mängd kokosbollar,
slår följe med mitt barn och hennes vänner, röker mer än nödvändigt,
hittar trevliga människor i en klunga på gräset, 'ser' Kapten Röd med dem.
I gruppen sitter en snubbe som verkar tämligen intressant.
En snubbe som senare på kvällen kom att laga mig exceptionell mat.
Lördag
Spenderar 3 timmar i en soffa som någon placerat under en pil på området,
pratar, dricker cola och går sedan iväg för att se band.
Till sällskap har jag snubben från fredagen, som jag sedan går hem med.
Vaknar upp på söndagmorgon och känner något konstigt.
Något konstigt som varken är tarmvred eller bakfylla.
Vad det än är så känns det jävligt bra.
Jag åker hem därifrån bara för att återvända flera gånger
under veckan som följer. Han är nu min.
Inte ens lite.
Men ändå så visade den sig bli precis som jag ville ha den.
Den är inte slut, jag väntar otåligt på vad som ska hända.
Trästocks var ett förbannat härligt spektakel.
En kortare sammanfattning:
Torsdag
En jävla fest.
Jag slogs med en buske och busken vann, åt enorma mängder suovas,
slog halvt ihjäl mig när jag trillade nerför en backe, såg Adept,
råkade promenera iväg med någon annans lyxshake på Max.
Lämnade inte tillbaks den.
Fredag
Ser random band med Tina, äter en för stor mängd kokosbollar,
slår följe med mitt barn och hennes vänner, röker mer än nödvändigt,
hittar trevliga människor i en klunga på gräset, 'ser' Kapten Röd med dem.
I gruppen sitter en snubbe som verkar tämligen intressant.
En snubbe som senare på kvällen kom att laga mig exceptionell mat.
Lördag
Spenderar 3 timmar i en soffa som någon placerat under en pil på området,
pratar, dricker cola och går sedan iväg för att se band.
Till sällskap har jag snubben från fredagen, som jag sedan går hem med.
Vaknar upp på söndagmorgon och känner något konstigt.
Något konstigt som varken är tarmvred eller bakfylla.
Vad det än är så känns det jävligt bra.
Jag åker hem därifrån bara för att återvända flera gånger
under veckan som följer. Han är nu min.
♥ Sommarstress och Svar på tal.
Högsommar.
Varmt utav helvete och inget att göra åt det.
Man svettas dag som natt och är nära att be folk spotta på en, för att det skulle svalka.
Innan sommaren var jag så vit att jag nästan var flourescerande.
Det är jag fortfarande. Jag begriper inte vad jag gör för fel.
Brun kan jag inte bli. Varit utomhus konstant i en vecka utan att se en nyansförändring.
Dit jag ville komma var stressen som följer med sommaren.
Det ska resas överallt, hälsas på och åka bort.
Utlandssemestrar har varit bokade och klara sen december.
Förstår inte varför allt ska hinnas med just på dessa veckor.
Det är som att svenskarna lever upp på semestern.
Är det inte bättre att försöka göra det året om?
Softa ner.
Drick en skruvdragare på altanen och låt gräsklipparen stå i ett par timmar! :D
Varmt utav helvete och inget att göra åt det.
Man svettas dag som natt och är nära att be folk spotta på en, för att det skulle svalka.
Innan sommaren var jag så vit att jag nästan var flourescerande.
Det är jag fortfarande. Jag begriper inte vad jag gör för fel.
Brun kan jag inte bli. Varit utomhus konstant i en vecka utan att se en nyansförändring.
Dit jag ville komma var stressen som följer med sommaren.
Det ska resas överallt, hälsas på och åka bort.
Utlandssemestrar har varit bokade och klara sen december.
Förstår inte varför allt ska hinnas med just på dessa veckor.
Det är som att svenskarna lever upp på semestern.
Är det inte bättre att försöka göra det året om?
Softa ner.
Drick en skruvdragare på altanen och låt gräsklipparen stå i ett par timmar! :D
♥ Vad som är givande.
Har under snart ett halvår varit part time-storasyster/vän åt en 16-årig tjej.
Hon är full av energi och jag har nu under nästan 3 dygn haft henne och två av hennes vänner här.
Jag är mentalt slut efter att ha fått ta del av deras tonårighet. Men det är/var värt det.
Hon hade lämnat mig en lapp, som jag läste när hon gått.
Det värmer att veta att man är viktig för någon. Att man kan vara ett stöd.
Så länge jag får vara hennes stöd så kommer jag vara det.
"Ronja, du är som en storasyster åt mig och du betyder väldigt mycket.
Är så jävla glad att vi träffades. Har så jävla roligt med dig.
Du är helt jävla awesome. Har kommit dig så nära och det känns så skönt.
Tack för att du finns. /Din lillasyster"
In other news,
har för första gången på några år, badat utomhus.
Jag frös halvt ihjäl, men det var ljuvligt.
Ligga på klipphällarna och soltorka.
Ljuva sommar. Men helvete vad varmt det är..
Drar iväg till Enköping om nån vecka, innan dess så väntar jag finfrämmande.
Kul att ha fullt upp, för en gångs skull.
Hon är full av energi och jag har nu under nästan 3 dygn haft henne och två av hennes vänner här.
Jag är mentalt slut efter att ha fått ta del av deras tonårighet. Men det är/var värt det.
Hon hade lämnat mig en lapp, som jag läste när hon gått.
Det värmer att veta att man är viktig för någon. Att man kan vara ett stöd.
Så länge jag får vara hennes stöd så kommer jag vara det.
"Ronja, du är som en storasyster åt mig och du betyder väldigt mycket.
Är så jävla glad att vi träffades. Har så jävla roligt med dig.
Du är helt jävla awesome. Har kommit dig så nära och det känns så skönt.
Tack för att du finns. /Din lillasyster"
In other news,
har för första gången på några år, badat utomhus.
Jag frös halvt ihjäl, men det var ljuvligt.
Ligga på klipphällarna och soltorka.
Ljuva sommar. Men helvete vad varmt det är..
Drar iväg till Enköping om nån vecka, innan dess så väntar jag finfrämmande.
Kul att ha fullt upp, för en gångs skull.
♥ Dagens kufiska insikt.
Trogna tjejer blir lämnade.
Otrogna tjejer får fotmassage.
Var är världen på väg?
Otrogna tjejer får fotmassage.
Var är världen på väg?
