Vad jag är less.

Jag börjar bli så evigt trött på mänskligheten.
Trångsynthet, homofobi, förnekad alkoholism, empatilösa jävlar, hjärndött kvinnfolk, hjärndött mansfolk..

Jag börjar bli så evigt trött på min egen hjärna.
Ångesten, tvångskänslorna och den eviga stressen. Jag må vara arbetslös, men på språng är jag alltid.
Jag vet inte vad som händer om jag stannar av, vågar inte testa.


Nog talat om det.
Det är julafton imorgon. Ikväll sitter jag ensam, dock kom Catta förbi mig igår.
Vi såg 'japanska' filmer och kände oss allmänt populärkulturella i form av sushiförtärande.
Vi drack te och plöjde igenom min Paradis-ask, utväxlade gåvor och mös.

För övrigt hade jag tänkt fylla ut detta inlägg med bilder på min bostad,
men digitalkameran går inte att återuppliva. Får fylla ut med annat istället.
Den är från i somras. Wheels Nationals i Umeå, vi hamnade i Wheels-tidningen också.
Jag är röd som en nykokt kräfta efter att ha bränt mig i solen och snorfull. Tur bilden togs på långt håll.

God jul på er.