Funderingar.
Idéer tar form när jag börjar spekulera.
Jag går en utbildning nu. Personlig assistans.
Denna tar slut den 27:e Januari.
Då undrar jag, om jag inte får jobb direkt efter den, vad händer då med mig?
Jag är numer med i JOB Fas 3. Det innebär att jag skall få en varaktig sysselsättningplats.
Inte ett jobb. Inte ens en praktik. Kalla det modernt slaveri.
Via detta är det inte meningen att man skall få ett jobb ens. Utan man ska få 'kontakter'.
Platsen ska vara socialt stimulerande och bara.. bidra till en snyggare statistik hos AF.
I Juni fick jag ett val. Då hade jag varit med i UGA i 450 dagar.
Alltså övergår man automatiskt till Fas 3. Den sista hållplatsen. Där de gett upp totalt.
Jag fick alltså ett val, skaffa en sådan sysselsättningsplats eller gå den utbildning jag går.
Det var en no-brainer. Jag fick det valet eftersom den handläggare jag hade då var reko.
Han ville ge mig den chans han visste att jag förtjänade.
Men nu finns inte min välgörare kvar. Jag har fått en annan handläggare nu,
som kan ge mig en förbannat risig dom om jag inte får ett jobb inom en snar framtid.
Och vilken chans har jag?
Utbildningen jag går väger knappast tungt hos de företag man kan tänkas skall söka hos.
Låt oss säga kommunen eller frösunda.
Mina gymnasiebetyg ser ut som roadkill och jag har knappt någon arbetslivserfarenhet.
Så, chansen är liten.
Men, vad kan man göra?
Hur kan man förändra ett system som ingen är tillfreds med?
Hur får man sveriges sämst skötta myndighet att lyssna på en?
Jag funderar vidare, det enda jag vet är att jag klarar det inte ensam.
Hej förresten, jag är tillbaka på obestämd tid.
Fungerande kamera nu också. Bilder kommer.
Jag går en utbildning nu. Personlig assistans.
Denna tar slut den 27:e Januari.
Då undrar jag, om jag inte får jobb direkt efter den, vad händer då med mig?
Jag är numer med i JOB Fas 3. Det innebär att jag skall få en varaktig sysselsättningplats.
Inte ett jobb. Inte ens en praktik. Kalla det modernt slaveri.
Via detta är det inte meningen att man skall få ett jobb ens. Utan man ska få 'kontakter'.
Platsen ska vara socialt stimulerande och bara.. bidra till en snyggare statistik hos AF.
I Juni fick jag ett val. Då hade jag varit med i UGA i 450 dagar.
Alltså övergår man automatiskt till Fas 3. Den sista hållplatsen. Där de gett upp totalt.
Jag fick alltså ett val, skaffa en sådan sysselsättningsplats eller gå den utbildning jag går.
Det var en no-brainer. Jag fick det valet eftersom den handläggare jag hade då var reko.
Han ville ge mig den chans han visste att jag förtjänade.
Men nu finns inte min välgörare kvar. Jag har fått en annan handläggare nu,
som kan ge mig en förbannat risig dom om jag inte får ett jobb inom en snar framtid.
Och vilken chans har jag?
Utbildningen jag går väger knappast tungt hos de företag man kan tänkas skall söka hos.
Låt oss säga kommunen eller frösunda.
Mina gymnasiebetyg ser ut som roadkill och jag har knappt någon arbetslivserfarenhet.
Så, chansen är liten.
Men, vad kan man göra?
Hur kan man förändra ett system som ingen är tillfreds med?
Hur får man sveriges sämst skötta myndighet att lyssna på en?
Jag funderar vidare, det enda jag vet är att jag klarar det inte ensam.
Hej förresten, jag är tillbaka på obestämd tid.
Fungerande kamera nu också. Bilder kommer.