RabidRonja

Varit iväg någon vecka. Kändes vettigt, trevligt och jävligt avslappnande.

Tjuvstarta sommaren lite grann.

Planer har iallafall gjorts upp om vad som händer längre fram, är galet peppad.

Vill bara att tiden ska gå fortare, så att jag kan släppa skit som varit och skapa nya,

fantastiska minnen.

 

Jag slits fortfarande mellan att tycka det är gruvligt skönt att bara få tänka på mig,

och att känna den värkande längtan. Men nu jävlar ska det blickas framåt.

 

Får bara hoppas att allting klaffar med mina göromål och polares semesterledighet.

Förhoppningsvis så får jag för första gången i mitt liv tälta.

Och det ska fan inte börjas i liten skala!

Just nu är det fan inte mycket som går min väg.

Livet pissar på mig och jag kan inte göra så mycket, utöver att fälla upp ett paraply.

Det har relativt nyss fastslagits att jag behöver någon slags hjälp för att jaga ner mina demoner. Trodde jag hade stöd från alla möjliga håll, men nej, när det blev jobbigt för mig så var jag obekväm. Så jag finner återigen mitt arsle strandat i Skelleftehamn efter nästan 2 år med samma människa.

I onödan. Eller nja, kanske inte i onödan, med det dåliga så kom två bra saker.

Två ljuvliga polare jag aldrig träffat annars.

Allt var absolut inte dåligt, men just nu tar bitterheten och pessimismen över hand och påminner bara om allt det där ångestframkallande.

 

Nu på torsdag så bär det av till Stockholm, få ett miljöombyte och göra lite roliga grejer.

Längtar som fan efter något annorlunda och nytt.

 

 

 

 

I'm feeling so lonely I could die.