40.
Sitter och tittar på Sex and the city.
Kommer att tänka på att jag kommer bli precis som bittercyniska Miranda när jag är 40.
Fast inte ha kort rött hår och se ut som ett oformligt päron.
Kommer att tänka på att jag kommer bli precis som bittercyniska Miranda när jag är 40.
Fast inte ha kort rött hår och se ut som ett oformligt päron.
Dagen jag blev hockeydåre.
Sedan tidig ålder var sporten något för mig att förakta.
Den var ett nödvändigt ont i och med skolgymnastiken.
Jag ansträngde mig aldrig speciellt mycket och omdömena blev därefter.
Jag var en tjock liten unge.
Dömd på förhand att misslyckas med utsvävningar inom sport.
Jag minns att jag gick på en fotbollsträning hos den lokala klubben.
Jag slutade på en gång. Laget bestod mest av elaka fittor.
Varje år, vid Maj, inträffade Ishockey-VM.
Familjen satt runt mig och skrek som blådårar.
Jag hajade aldrig grejen. En hoper grobianer som halkade omkring på
slipad metall på isen och jagade efter en liten svart gummitrissa.
Gymnasiet kom.
Skolgympan lyckades jag för det mesta ducka.
Ibland trillade man dit, man fick en basketboll i händerna och uppmanades att spela.
Jag tyckte det sög, men visade faktiskt viss fallenhet.
Gymnasiet tog slut. Arbetslösheten tog vid.
Jag träffade O. Som visade sig ha en familj som bestod av hängivna SAIK-supporters.
Jag blev mer eller mindre tvingad att se ett stort antal matcher.
Utan att tänka på det så blev jag mer och mer insatt.
Idag sitter jag och gormar och svär så att folk på främsta bänkraden får
mitt dräggel i nacken. Jag ormar mig i stolen, kvider när pucken glider utanför stolpen.
Reser mig upp i ren euforisk lycka när trissan trillar in i nätet.
Det var först idag som jag insåg det.
När jag något modfälld såg att SAIK inte lyckats vinna.
Jag blev rent nedstämd.
Jag som lovat mig själv att inte låta något tämligen obetydligt påverka mig så mycket.
Men det gör det.
Ny match på Söndag och jag kan knappast vänta. Inte bärga mig.
Sport har aldrig intresserat så mycket som nu. Aldrig varit roligare att uppleva.
Nu är det som det är. Att hjärtat i sanning är Svart och Gult.
Den var ett nödvändigt ont i och med skolgymnastiken.
Jag ansträngde mig aldrig speciellt mycket och omdömena blev därefter.
Jag var en tjock liten unge.
Dömd på förhand att misslyckas med utsvävningar inom sport.
Jag minns att jag gick på en fotbollsträning hos den lokala klubben.
Jag slutade på en gång. Laget bestod mest av elaka fittor.
Varje år, vid Maj, inträffade Ishockey-VM.
Familjen satt runt mig och skrek som blådårar.
Jag hajade aldrig grejen. En hoper grobianer som halkade omkring på
slipad metall på isen och jagade efter en liten svart gummitrissa.
Gymnasiet kom.
Skolgympan lyckades jag för det mesta ducka.
Ibland trillade man dit, man fick en basketboll i händerna och uppmanades att spela.
Jag tyckte det sög, men visade faktiskt viss fallenhet.
Gymnasiet tog slut. Arbetslösheten tog vid.
Jag träffade O. Som visade sig ha en familj som bestod av hängivna SAIK-supporters.
Jag blev mer eller mindre tvingad att se ett stort antal matcher.
Utan att tänka på det så blev jag mer och mer insatt.
Idag sitter jag och gormar och svär så att folk på främsta bänkraden får
mitt dräggel i nacken. Jag ormar mig i stolen, kvider när pucken glider utanför stolpen.
Reser mig upp i ren euforisk lycka när trissan trillar in i nätet.
Det var först idag som jag insåg det.
När jag något modfälld såg att SAIK inte lyckats vinna.
Jag blev rent nedstämd.
Jag som lovat mig själv att inte låta något tämligen obetydligt påverka mig så mycket.
Men det gör det.
Ny match på Söndag och jag kan knappast vänta. Inte bärga mig.
Sport har aldrig intresserat så mycket som nu. Aldrig varit roligare att uppleva.
Nu är det som det är. Att hjärtat i sanning är Svart och Gult.
Befria sexualiteten.
Alla vill ligga.
Den som säger emot är antingen helt förtorkad eller bara uppgiven.
Jag har en hel drös med manliga vänner.
Detta ämne är på tapeten allt som oftast.
De undrar var alla liggsugna tjejer/kvinnor finns.
De av kvinnlig art de stött på har antingen varit överdrivet pryda,
velat vänta ett halvår eller inte göra någonting av sexuell karaktär förns de har en ring på fingret.
Vad i helvete?!
Dudes, var har ni hittat dessa dinosaurier?
Jag trodde, i denna tidsålder, fucking 2011, att det skulle vara allmänt känt och accepterat att sexa loss lite hur man vill och när man vill. Vänta till giftermålet?! Vad fan, man måste ju provköra innan man bestämmer sig.
Det är sådana kvinnor som förstör för oss andra. Som ger illusionen av att tjejer överlag inte vill ha sex.
Att de inte har någon egen sexualitet eller lust. Att det de besitter, är något oerhört vacker och skört som inte vem som helst får ta del av. Visst, så ska det kanske vara. Man ska inte låta det gå överstyr och låta sig utnyttjas. Men känn efter. Skit i vad som förväntas av dig, gör det DU vill. Live a little!
Som de tjejer och killar som säger:
'Jag vill att min första gång ska vara perfekt och speciell.'
Newsflash! Första gången blir sällan en höjdare. Det är obekvämt, fumligt och nervöst.
Oavsett om ni har Sade i stereon i bakgrunden med 100 levande ljus omkring er, så gör det inte det hela mindre awkward. Slopa de vackra, orealistiska tankarna. Planera inte i förväg som att det vore en helig ritual.
Känn snarare efter inombords. Känner du suget? Go ahead, dunka loss på köksbordet vid lunchtid medan pärona är borta. Släpp lös vilddjuret, för det är det vi är. Djur.
Gör vad du vill, när du vill. Men bryt inte mot några lagar.
Sätt gärna gummimössa på soldaten också.
Den som säger emot är antingen helt förtorkad eller bara uppgiven.
Jag har en hel drös med manliga vänner.
Detta ämne är på tapeten allt som oftast.
De undrar var alla liggsugna tjejer/kvinnor finns.
De av kvinnlig art de stött på har antingen varit överdrivet pryda,
velat vänta ett halvår eller inte göra någonting av sexuell karaktär förns de har en ring på fingret.
Vad i helvete?!
Dudes, var har ni hittat dessa dinosaurier?
Jag trodde, i denna tidsålder, fucking 2011, att det skulle vara allmänt känt och accepterat att sexa loss lite hur man vill och när man vill. Vänta till giftermålet?! Vad fan, man måste ju provköra innan man bestämmer sig.
Det är sådana kvinnor som förstör för oss andra. Som ger illusionen av att tjejer överlag inte vill ha sex.
Att de inte har någon egen sexualitet eller lust. Att det de besitter, är något oerhört vacker och skört som inte vem som helst får ta del av. Visst, så ska det kanske vara. Man ska inte låta det gå överstyr och låta sig utnyttjas. Men känn efter. Skit i vad som förväntas av dig, gör det DU vill. Live a little!
Som de tjejer och killar som säger:
'Jag vill att min första gång ska vara perfekt och speciell.'
Newsflash! Första gången blir sällan en höjdare. Det är obekvämt, fumligt och nervöst.
Oavsett om ni har Sade i stereon i bakgrunden med 100 levande ljus omkring er, så gör det inte det hela mindre awkward. Slopa de vackra, orealistiska tankarna. Planera inte i förväg som att det vore en helig ritual.
Känn snarare efter inombords. Känner du suget? Go ahead, dunka loss på köksbordet vid lunchtid medan pärona är borta. Släpp lös vilddjuret, för det är det vi är. Djur.
Gör vad du vill, när du vill. Men bryt inte mot några lagar.
Sätt gärna gummimössa på soldaten också.
Dagens problem.
Vaknade bryskt av att den vanliga regnskogen reklam landade
med ett duns på hallmattan. Ägnade den inte någon större uppmärksamhet.
Förrän jag skulle gå ut. Bredvid reklamhögen ligger ett långsmalt silvrigt kuvert.
Med fin handstil har någon präntat ner mitt namn och bostadsaddress.
"Intressant!" Tänkte jag.
Tog med mig detta intressanta brev in i köket och snittade raskt upp det.
Plockade ut dess innehåll och ögnade lite snabbt igenom det.
Jag är bjuden på bröllop!
Till problemet. Det stod klart och tydligt: 'Dresscode - Kavaj'
För en kvinna innebär det klänning.
Jag har bara klänning när jag är tvingad.
Det var år sedan sist.
Så, jag måste köpa en som jag kan stå ut med.
GHA!
med ett duns på hallmattan. Ägnade den inte någon större uppmärksamhet.
Förrän jag skulle gå ut. Bredvid reklamhögen ligger ett långsmalt silvrigt kuvert.
Med fin handstil har någon präntat ner mitt namn och bostadsaddress.
"Intressant!" Tänkte jag.
Tog med mig detta intressanta brev in i köket och snittade raskt upp det.
Plockade ut dess innehåll och ögnade lite snabbt igenom det.
Jag är bjuden på bröllop!
Till problemet. Det stod klart och tydligt: 'Dresscode - Kavaj'
För en kvinna innebär det klänning.
Jag har bara klänning när jag är tvingad.
Det var år sedan sist.
Så, jag måste köpa en som jag kan stå ut med.
GHA!
Slisk.
Innan jag startade denna blogg så lovade jag mig själv att aldrig skriva om gulligull.
Men nu kan jag fan inte låta bli. Jag är alldeles fnittrig och fjortonårig.
Göllegöll!
Fluff!
Sockervadd med kolasås på!
Sweetcheeks!
Sötnos!
YAY!!!
♥
Jag känner för övrigt att jag måste förtydliga att inlägget nedan, döpt 'Tomt',
inte handlar om en ex-pojkvän utan om en gammal vän.
Men nu kan jag fan inte låta bli. Jag är alldeles fnittrig och fjortonårig.
Göllegöll!
Fluff!
Sockervadd med kolasås på!
Sweetcheeks!
Sötnos!
YAY!!!
♥
Jag känner för övrigt att jag måste förtydliga att inlägget nedan, döpt 'Tomt',
inte handlar om en ex-pojkvän utan om en gammal vän.
Tomt.
Jag vet inte varför jag kände att jag behövde skriva det här nu.
Men det måste jag.
Jag slogs just av en sådan plötslig saknad.
Det morsan sa häromdagen slogs fast som en kil i bröstet på mig.
'Snälla Ronja, hör av dig till honom. Du vill ju.'
Men jag vet inte hur.
Det var så länge sedan vi sågs.
Det känns som att vi inte känner varandra längre.
Känns helt ofattbart att jag kan säga så om en människa som jag för några år sedan träffade varje dag.
Som jag umgicks med flera timmar varje dag i flera års tid.
Som jag gjorde allt tillsammans med.
Som förstod mina plågor och som alltid såg mig.
Som var min partner in crime och ständige kompanjon.
Som jag kunde prata med om allt.
Som jag saknade om jag inte träffat honom på en dag.
Som jag aldrig kunde vara arg på längre stund än en kvart.
Som var min bästa vän.
Jag märkte riktigt aldrig att min andra halva sakta gled bort ifrån mig.
Men man är ju så. Man är ju olika. Man skaffar sig vänner på annat håll.
Andra intressen och sysselsättningar.
Vi lever vitt skilda liv nu.
Han finns 1,5 mil ifrån mig. Ett telefonsamtal bort.
Men det känns så fjärran. Alltför avlägset.
Men det måste jag.
Jag slogs just av en sådan plötslig saknad.
Det morsan sa häromdagen slogs fast som en kil i bröstet på mig.
'Snälla Ronja, hör av dig till honom. Du vill ju.'
Men jag vet inte hur.
Det var så länge sedan vi sågs.
Det känns som att vi inte känner varandra längre.
Känns helt ofattbart att jag kan säga så om en människa som jag för några år sedan träffade varje dag.
Som jag umgicks med flera timmar varje dag i flera års tid.
Som jag gjorde allt tillsammans med.
Som förstod mina plågor och som alltid såg mig.
Som var min partner in crime och ständige kompanjon.
Som jag kunde prata med om allt.
Som jag saknade om jag inte träffat honom på en dag.
Som jag aldrig kunde vara arg på längre stund än en kvart.
Som var min bästa vän.
Jag märkte riktigt aldrig att min andra halva sakta gled bort ifrån mig.
Men man är ju så. Man är ju olika. Man skaffar sig vänner på annat håll.
Andra intressen och sysselsättningar.
Vi lever vitt skilda liv nu.
Han finns 1,5 mil ifrån mig. Ett telefonsamtal bort.
Men det känns så fjärran. Alltför avlägset.