Tomt.
Men det måste jag.
Jag slogs just av en sådan plötslig saknad.
Det morsan sa häromdagen slogs fast som en kil i bröstet på mig.
'Snälla Ronja, hör av dig till honom. Du vill ju.'
Men jag vet inte hur.
Det var så länge sedan vi sågs.
Det känns som att vi inte känner varandra längre.
Känns helt ofattbart att jag kan säga så om en människa som jag för några år sedan träffade varje dag.
Som jag umgicks med flera timmar varje dag i flera års tid.
Som jag gjorde allt tillsammans med.
Som förstod mina plågor och som alltid såg mig.
Som var min partner in crime och ständige kompanjon.
Som jag kunde prata med om allt.
Som jag saknade om jag inte träffat honom på en dag.
Som jag aldrig kunde vara arg på längre stund än en kvart.
Som var min bästa vän.
Jag märkte riktigt aldrig att min andra halva sakta gled bort ifrån mig.
Men man är ju så. Man är ju olika. Man skaffar sig vänner på annat håll.
Andra intressen och sysselsättningar.
Vi lever vitt skilda liv nu.
Han finns 1,5 mil ifrån mig. Ett telefonsamtal bort.
Men det känns så fjärran. Alltför avlägset.
OJ... Du har nästan tage texten som kunde har kommit ur min mun... Så kände jag också till ungefär en vecka sen då ja fick veta att mitt ex skaffat ny brud.. De blev ett slag i bröstet men ja är stark och ska vara stark, ja behöv fan int han...
Men ja tyck absolut att du ska ringa. Du har inge att förlora på de!
Lycka till med ditt sökande i livet. Även om jag rekommenderar starkt att låta det gamla vara ifred,... det finns en anledning att vissa kallas ex. Som du skrev i ett tidigare inlägg så blir det svårt att bara bli vänner efteråt då man antingen fortfarande har kvar känslor eller som i mitt tycke,... upplever orättvisor eller annat skit från den andre parten som tyvärr aldrig kommer att lösas pga ovilja till försoning från den andre. Ha det fint och lycka till.
/Petri Torvinen