RabidRonja

Varit i faderns omvårdad i snart en vecka.

Distans till Skellhell och dess invånare var välbehövt,

vilket jag kände på mig redan innan jag drog.

Ska vara här i några dagar till, känna efter lite själv när jag vill åka hem.

 

Jag har så sakta börjat bearbeta det faktum att jag är utan karl nu,

med hjälp av människor i alla möjliga jävla former.

Det enda som är jävligt jobbigt är att så fort jag vaknar på

morgonen, forfarande vänder på mig för att se om han är vaken och ligger där bredvid mig.

 

Under tiden jag spenderat här so far, så har jag tagit det jävligt passivt.

Det enda som varit något sånär 'upprörande' var samtalet jag fick.

Så hysteriskt roligt att bli så smickrad.

En polare i manlig form ringde och ville berätta att han lämnat sin tjej,

för att han ville vara med mig istället. Jag vill inte veta av honom på det sättet.

Men en sjujävla egoboost.

 

Lite läskigt också med tanke på meddelandet jag fick i en lyckokaka.