RabidRonja

Jag sitter här i efterdyningarna av ett uppbrott.
Det är två timmar sedan jag duschade och har ännu inte tagit mig för att byta om från de
två handdukar jag har på mig. Jag längtar tills mörkret faller. Tryggheten.
Så att jag kan gå ut utan att någon ser mig.

Jag gråter, men det säger jag ju inte till någon.
Det vore uppmärksamhetsfiskeri.

Jag har sedan jag var 16 haft 7 förhållanden. Alla seriösa.
Det är mycket. I detta nu sitter det folk och tänker 'Vad var det jag sa?!'
Att ändra status på Facebook. Hundratals får reda på förödelsen på en sekund.
Skiten visas i det offentliga.
Det svider nästan lika illa som själva dumpningen.
Man börjar undra hur fan jag orkar.
Men det gör jag inte.

Vi hörs om ett par dagar.